Neamdring

Det här med motivation är knivigt. Jag själv har en liten prestationsprinsessa som innuti mig som gärna får mig att plugga. Men om vi bortser från henne så är jag faktiskt också väldigt intresserad av att lära mig. Jag vill liksom kunna saker. Ifall Kristian Luuk skulle ringa och fråga om jag vill vara med På Spåret typ. Så för mig är min motivation att jag vill lära mig. Jag vill så mycket här i livet att jag kan inte bara lägga mig på min säng och pilla i naveln. För då skulle jag troligtvis googla varför vi ens har navlar. Eller varför jag har en så djup navel trots att min mage är platt. Min nyfikenhet i kombination med en vilja att inte ge sig har tagit mig långt. Jag tror att alla har en nyfikenhet och vilja. Men det gäller att hitta rätt i djungeln. 

     Det är inte bara motivation som är svårt. Hela jobbet med skolan är också jobbigt. Men livet är så. Lönsamhet kommer inte gratis och de som jobbar lite hårdare kommer lite längre. Men det handlar om att motiveras på rätt sätt. Så du inte missgynnas. Vissa, framför att tjejer, pluggar alldeles för hårt. Sitter du och gråter, har huvudvärk och bara vill försvinna så gör du någonting fel. Vila, tänk om och kom då tillbaka ännu starkare. 

Prioritera rätt - kunskap kommer inte bara från skolan 

Om du exempelvis vill bli journalist så måste du prioritera att få med dig bra kunskaper från rätt kurser. Exempelvis språk, samhällskunskap och geografi. Det beror såklart på vilken sorts journalist du vill bli, men på ett ungefär. Även betyg såklart, men kunskap är jätteviktigt. Tänk dig att du har en timme på dig att plugga svenska och matte. Om du fördelar tiden 30min/30min får du kanske C i båda ämnena. Men om du fördelar tiden 40min/20min får du kanske B i svenska och D i matte. Vilket troligtvis är bättre då du får rätt betyg och kunskap i rätt ämne. 

     Om vi fortsätter leka med tanken med en timmes pluggtid till svenska och matte kan vi även tänka såhär; det tar bara 30 minuter att plugga svenska. Sedan är du klar. Om du ändå "bara" pluggar matte i 20 minuter har du 10 minuter över till någonting annat. Då kan det vara lägge för dig som vill bli journalist att exempelvis läsa en bok, skriva någonting eller träna ordkunskap. Hänger ni med? All kunskap kommer inte bara från skolan. 

 

Du som går ett yrkesprogram 

Om du går ett yrkesprogram kommer du kanske inte plugga vidare. Därför är det ÄNNU viktigare med kunskapen du får. Mycket viktigare än betygen. Dessutom är det väldigt svårt att ta igen kunskaperna om du skulle skola eller inte vara där psykiskt. Se därför till att vara i skolan, både fysiskt och mentalt, under lektionstid. För om du går florist och din lärare går igenom hur en typ väljer rätt blommar till en begravning (??? förlåt är för teoretiskt för detta) så är det rätt svårt att ta igen det hemma. Därför är det viktigt att du prioriterar att gå på lektionerna och motiverar dig med det. 

Jag har ca 1000 drömmar. Och då pratar jag bara om yrkesdrömmar. Jag tror inte att jag är ensam om det. Du har nu två val: 1. Hitta ett mål 2. Inte ha ett mål. Om vi börjar med att hitta ett mål så behöver det inte vara långsiktigt till en början. Om vi utgår från mig själv var mitt mål med tyskan i 6:an att jag skulle åka till Österrike. Jag avskydde tyska när jag började med det men motiverade mig själv genom att peppa mig själv med att jag skulle få använda språket på semestern i Österrike. Jag åkte till Österrike, använde tyskan och fick blodad tand. Nu fyra år senare älskar jag tyska och vill helst lära mig det flytande. 

 

Alternativ nummer två är att inte ha något mål. Om du inte har något mål måste du ändå "hålla alla dörrar öppna". Om du inte vet vad du vill bli kan du hamna på en svår utbildning som kräver kunskap, höga betyg och diciplin. Lika gärna det som ett yrke som kräver kreativitet, personbemötning eller marknadsföra sig själv. Därför måste du plugga för att klara av lite av allt. 

Endorfiner eller eufori efter träning har du säkert hört talas om. Men sanningen är att det upplever jag väldigt ofta efter jag har pluggat. Ann-Christine Påhlsson beskrev detta väldigt bra i en artikel (*klick*) i Sydsvenskan i helgen: "För oss människor är det viktigt att känna sig betydelsefull. Att ha en uppgift. Ofta mår människan riktigt väl efter en dags gott arbete – gärna kroppsarbete. Du blir skönt trött och vet att du gjort nytta och förtjänat din lön. Se att människan i grunden behöver arbeta för att känna tillfredsställelse och må väl med både sig själv och andra."

 

---

Väldigt *seriöst* inlägg. Och jag blir väldigt obekvämd när vissa personer är extremt målinriktade. Det känns så obehagligt påtvingat. Jag hoppas inte att jag framstår så. Jag vill hellre motivera andra. Så, för att jämna ut det lite; hej hopp gummisnopp!