FINNS NU PÅ: MARINDA.BLOGG.SE

Hej!
 
Numera finns jag på:
http://marinda.blogg.se
 http://marinda.blogg.se
http://marinda.blogg.se
http://marinda.blogg.se
http://marinda.blogg.se
http://marinda.blogg.se
 
Samma koncept, samma tjej, samma tankar - fast inte anonym.
Neamdring | | Kommentera |

"Du borde ha en blogg. Inte en sådan hej bloggisen; utan mer som en tidning. För du har så mycket bra att säga och tipsa om."

Inom loppet av tre(3) timmar har två kompisar sagt till mig att jag borde blogga. Dessutom sa de båda att jag borde blogga om de sakerna jag redan bloggar om på denna blogg. Och nej, de sa de inte på ett sådant sätt så att de visste om denna blogg och bara ville att jag skulle erkänna.
 
Den ena sa det efter ha sett min guide till bästa mjölkfria mjölkarna på min Instagram: "Du borde ha en blogg. [...] Så du kan dela med dig av fler sådana här bra tips.". Och den andra sa att jag borde dela med mig av mitt liv: "Du gör så mycket bra. Du pluggar, du tränar, du håller koll på allting. Men samtidigt mår du dåligt. Du kan liksom visa att det är helt okej. Förstår du?" 
 
Två helt olika kompisar som har lärt känna mig under helt olika perioder av mitt liv. Men båda enade om att jag borde blogga. Och ändå sitter jag här och har inte uppdaterat bloggen på 2,5 veckor för att jag har presentationsångest och skäms över att blogga. Fan. 
 
 
Neamdring, Tankar | | 2 kommentarer |

Om prestationsångest

Jag älskar att skriva. Och läsa. Jag älskar alltså språk. Jag kände att denna bloggen skulle bli min prestationsfria fristad. Jag vill inte att denna bloggen ska bli ett prestationskrav. Jag vill få tummen ur röven och våga visa er mina texter. Jag tyckte att det saknades en blogg som berörde skola, plugg och allt vad det innebär. Ett ställe att både dela med mig av tips, tankar och texter. Jag vill prata böcker, träning, skola, tonåren, känslor och allting annat. Men jag har fått prestationsångest. Och det var det jag absolut inte ville. 
 
Och det här med anonymiteten; jag vet inte om det stjälper eller hjälper mig. Jag tror att det hjälper mig eftersom både mitt för-och efternamn är så pass ovanliga. Och om jag skulle skriva ut mitt namn skulle jag göra min googlebarhet lite mer träffsäker. Inte för att jag skäms över vad jag skriver, men jag tror att det blir enklare för mig i början. Men jag är inte dum i huvudet, jag vet att IP-adresser finns och ni kan lätt hitta vem jag är, men det är inte det det handlar om. Grejen är att jag är inte så sugen på att alla jag känner enkelt ska hitta mig. Men samtidigt stjälper det mig för det begränsar mina inlägg. Det blir inte lika enkelt när jag inte kan visa bilder eller händelser ur mitt liv. Men samtidigt så bryr jag mig inte om att mina läsare vet vem jag är. Jag vill bara inte att alla ska hitta hit direkt. Typ något sådant. Men jag kommer att komma ut ur anonymitetsgadroben snart. 
 
Just nu har jag extremt mycket att göra i skolan. Och då har jag såklart inte lika mycket tid för att blogga. Men grejen är att jag tänker på bloggmaterial hela tiden. Vilket jag också gjorde innan jag startade bloggen. Och det var en av anledningarna att jag ens startade den; jag hade så mycket att dela med mig av. Men så fort jag loggar in på blogg.se så låser jag mig. Så vill jag inte att det ska vara. 
 
Nu låter det kanske som om jag inte vill blogga. Men så är absolut inte fallet. Jag känner mig på hemmaplan. Jag ville bara förklara. För jag är alltid för öppenhet, även i bloggen. Och ändå är jag anonym. Virtuell polemik. 
 
 
Upp